Tell Your Story

Babystudion

Lisastyle

Hello Sthlm.

Mama’s Home Again!

Efter fantastiska dagar i skärgården….

Idag har vi ätit brunch på Edblads på Barnens Ö.


Riktigt bra och fräsch sommarmat.


Sommar breaki i skärgården denna morgon…

Från ålfiskarholmen till Sandhamn till Waxholm till barnens Ö ✨👌 en härlig skärgårdsrunda!


Min vän Ninas mysiga fiskebod med utsikt över Ålands hav. 

Ska tvätta av min ansiktsmask ni och packa upp så skriver mer senare.

Lisastyle

I en deckarförfattares hemvist

Jag sitter här i en av mina hembygder, utanför Nora, i Bergslagen på historiska Åkerby Herrgård och skriver några rader tillsammans med ett glas rödvin och ljuden av biljardspel. Klockan är halv elva och solen har gått ned. Ändå är det fortfarande sommarkvällsljust ute.

Det här var deckarförfattarinnan Maria Langes favoritställe och det var här hon skrev sina böcker och fann inspiration till alla karaktärer som figurerar i historierna. Alla karaktärer var ju egentligen riktiga personer i hennes omgivning men jag kan nog tänka mig att hon gjorde dem lite mer spännande och förstärkte dem i sina böcker. 43 böcker skrev hon på 43 år. Jag hade faktiskt inte en aning om att det var just här hon skrev dem. Visste att hon var från Nora men inte mycket mer och har aldrig läst någon av hennes böcker men jag är lite sugen på att göra det efter den här vistelsen.

Imorgon ska jag ta en titt i Åkerbys loppis där de säljer ut Maria Langs bohag. Hennes enda nu levande släkting bor här på gården och säljer allt. Jag ska försöka få mig en pratstund med honom innan jag åker härifrån. En stor dröm jag har är att någon gång ( snart ) skriva en bok själv. Har ju haft lite för fullt upp de senaste åren men nu börjar det lugna sig. Det är just en sån här lugnande plats jag tror att jag behöver för att komma ner i varv och få tillräckligt med själaro att skriva annat än om egna, personliga reflektioner och jobbrelaterade saker.

Jag tror ändå att jag har börjat landa i allt som hänt den sista tiden och sammanfattningsvis tycker jag att detta är en mycket speciell tid i mitt liv. Det måste bara vara så. Har känslan av att allt går ihop sig. Som ettbokslut över en tid som har varit riktigt utmanande kommer till sitt slut och någonting nytt börjar samtidigt som jag tar med mig det jag vill ta med mig in i framtiden av vad som varit. Så är det hela tiden, nya starter och avslut flyter in i varandra hela tiden men det är väldigt påtagligt just i detta nu för mig. Jag tror att jag har haft lyckan och turen att få några viktiga avslut som jag verkligen behövt.

Den här sommaren har jag längtat efter att bara ta det lugn, vara jordnära, ute i naturen, skala av mig allt onödigt, vila upp mig. Har aldrig i hela mitt liv uppskattat att ha tillgång till riktig, äkta, svensk bonvisha som nu. Kan inte få nog av gräs, träd, buskar, blommor, kossor, grodor, blåbärsris, solnedgångar över vatten, bryggor och stugor som nu. Jag vill inte lämna vischan!  Flera gånger den här sommaren har jag tänkt att jag är lite som en 80-åring, ser tillbaka på allt som hänt och går igenom mitt liv, både det som varit det mest fantastiska en människa kan uppleva och det man absolut inte vill veta av, sorterar upp, kastar bort allt oviktigt och höjer upp det väsentliga. Åkt och besökt platser jag varit på eller bott på som liten. T.ex min farmor och farfars hus i Karlstad där jag inte varit på 28 år. Gick på skogsstigarna med lilla E där jag själv gick som barn med min Farmor och plockade blåbär. Det kändes som magic i magen och i hjärtat. Som om mitt förflutna och min nutid fick mötas, symboliskt som en cirkel som sluts och härifrån är jag redo för min framtid. Att vara ikapp. Redo för nästa steg i livet. Avslut och avstamp.

 

Här i skogen plockade jag blåbär med min farmor när jag var liten som E. Häromdagen gick jag och E på samma gamla stigar.

Ibland när jag går, är påväg någonstans, speciellt om det är viktigt eller om jag känner att jag behöver stöd av någon anledning, föreställer jag mig att alla jag förlorat som varit viktiga för mig går bakom mig och vid min sida. Som mina egna skyddsänglar. Det är såklart en inre visualisering jag själv styr över men jag kan verkligen rekommendera det för alla som förlorat viktiga närstående. Det är som att ge dem man sörjt över tillåtelse att istället påverka positivt och ge styrka i efterhand. Vilket jag väljer att tro att de hade velat om de kunde.

 

Samtidigt som jag känner mig som om jag levt i minst 80 år är jag hungrig och nyfiken på livet och kan knappt vänta med att komma vidare och igång med det jag drömmer om att göra, uppleva och förverkliga. En kan bara hoppas att det är en bra kombination.

Har sommarrest med min bror och vi har pratat en hel del om livet och vart vi är. Vi verkar vara ganska synkade och i samma fas så kanske att allt detta helt enkelt är en naturlig utveckling av att varit med om det vi båda delar. Förlorat sin sista förälder, varit tvungna att bara hantera allt, acceptera allt, samtidigt som livet bara fortsätter att gå med allt vad det innebär.  Tillslut kanske man har tur att komma hit där man uppskattar sin frihet från det som varit, ser möjligheter med framtiden och är beredd att ta ansvar för den. Livet är nu, och jag har inte en enda dag över att slösa bort. Bara tid och energi till att ta steg för steg åt rätt håll för att göra mitt bästa, få så bra förutsättningar jag kan till att göra det jag förmår för att den här världen ska bli bättre, rättvisare, schystare och människor lyckligare, friskare och gladare. Det är allt som spelar roll när allt kommer omkring.

 

Myspys lördagsmiddag på Åkerby Herrgård ikväll. Så otroligt imponerad av Åkerbys nuvarande ägarinna Anna – Lena Persson som en äkta Bergslagskvinna både lagar mat, serverar, berättar historier och underhåller gästerna.

Ps. Jag tror att något fantastiskt äntligen håller på att hända men jag vågar inte skriva det förrän det är helt klart och jag vet säkert. Ds.

Lisastyle

Åkerby herrgård 

Oh My…

Detta hade jag inte väntat mig!

Men å andra sidan vet man aldrig exakt när man springer på en bra story.

Jag har precis checkat in på Åkerby herrgård utanför Nora. Har varit nyfiken på det här stället länge och nu är jag här. Vilken kväll det varit sen då.

Och vilken historia Åkerby har. Imorgon berättar jag mer.


Ännu en fin Bergslagsregnbåge påvägen till Åkerby!

Lisastyle

Dagen skörd!

Vilken lyx det är att bara gå i skogen och plocka blåbär. Relax.

Har inte hunnit skriva så mycket för dagarna går snabbt och jag vill försöka njuta av ledighet så länge den varar. Känner mig så otroligt laddad inför hösten men tänker att allt nog blir bättre om jag gör ett liter avbrott från allt i några dagar

Frulle: chiapudding med blåbär, smultron, nötter och lite honung. So nice 👍